Hem » Ämbeten » Dramaten » Överlämnande av bronsbyst till Dramaten

Anförande vid överlämnande av KRGs bronsbyst till Dramaten den 11 oktober 2022
Av Arvid Gierow.

Kära Dramatenvänner!

Var det inte en man vid namn Gert Fylking som brukade störa det högtidliga tillkännagivandet av årets nobelpristagare i litteratur med att ropa ”Äntligen”!
Vi säger detsamma, mina syskon Charlotte, Klas och jag som har tagit initiativet till denna gåva som ikväll formellt överlämnas.
Bysten är en kopia av originalet, gjord av Gunvor Svensson Lundkvist, som förstås finns på Sv Akademien och överlämnades när KRG slutade som ständig sekreterare och han lär då ha yttrat ”Ser jag så levande ut”?
Vi vill tacka Sv Akademien för sin välvillighet att låta oss göra denna kopia och förstås till Jonas Glock som förvaltar arvet efter GSL som lika välvilligt givit sitt godkännande med vissa instruktioner tex att gjutningen måste göras av Bergmans konstgjuteri och ingen annan.
Idén till denna gåva kom vid ett Dramatenbesök för några år sedan då vi upptäckt att bland alla vackra porträtt och byster av skådespelare, regissörer och Dramatenchefer så saknades KRG, som ju faktiskt var chef i 12 år och hann åstadkomma mycket som vi har hört av Dag Kronlund.

KRG hade många strängar på sin lyra , stora A i sång, filosofi och gymnastik i studentbetyg, men varning i flit och han tog lektioner i harmonilära för Hjalmar Johansson, organist och musikpedagog som skrev ned noterna för Birger Sjöbergs visor. Men han slutade när han blev förälskad i Karin och började skriva poesi istället.
I ett nummer av tidskriften Axess för några år sedan skrev Olle Abrahamson en insiktsfull artikel om KRG under rubriken ”För stor för att gömmas undan” och då syftade Olle framför allt på poeten KRG.

Vi syskon, uppvuxna i Gbg, fick 1961 göra vårt livs första resa till Stockholm för att närvara den 20 december då KRG valdes in – dramatiskt värre eftersom under självaste Dramatenchefen Ragnar Josephsson anförande, rasade stuckaturen börssalen och dammet föll på våra späda axlar och på Karl Gerhard som satt framför oss och väntade på sin utmärkelse.
Kvällen efter var lika minnesrik – familjen fick sitta i teaterchefens loge och roa sig kungligt åt uppsättningen ”Hans Nåds testamente” med en magnifik Olof Sandborg i huvudrollen.
Det var den första i raden av många föreställningar vi har glatt oss åt under årens lopp.

Ikväll skall vi få se Macbeth, en pjäs som låg KRG varmt om hjärtat.
Under hans tid spelades den bla 1955 och KRG som var en flitig översättare har förstås sin egen version. KRG var mycket god vän med Eric och Marjorie Linklater och han besökte dem flera gånger på Orkney och dessa besök finns med i essäsamlingen ”Mina utflykter” med bla ett kapitel som heter Cawdor Castle, det slott där det ruskiga mordet på kung Duncan ägde rum, allt enligt Shakespeare och sägnerna , men därför inte nödvändigtvis sant. Ett annat kapitel heter ”Den verklige Macbeth” där KRG , som den deckarentusiast han var, försökte bena ut vem Macbeth egentligen var och vad som hade hänt eller kunnat hända. Vid besöket förevisade slottsfrun det rum där KRG skulle bo, inget annat än rummet där dådet ägt rum men slottsfrun skrattade och påpekade att ”Om kung Duncan dog i en sådan här säng, så blev han inte mördad utan måste ha begått självmord”
Ja, nu förstår Ni alla varför vi syskon och alla Ni på Dramaten som hjälpt till med den här högtidliga mottagningen ville göra det i anslutning till just en Macbethföreställning – en pjäs av Eugene O´Neill eller en nyuppsättning av KRGs komedi ”Av hjärtans lust”, Dramatens största kassasuccé någonsin 1944). Hade förstås också passat bra. Ett särskilt tack till Elvira Kierkegaard och Dag Kronlund!
Vi är också mycket nöjda med att bysten nu fått en annan placering – för stor för att gömmas undan.

Med dessa många ord, vill vi nu formellt överlämna KRGs byst med gåvobrev till Kungl Dramatiska teatern på det att dess chef under 12 år inte skall glömmas bort. Ta väl hand om den!

Tidningsartiklar
Klicka på bilderna för förstoring.