Dramaten sida 21
Bygg för framtiden. Släng prosceniet! [—] Håll möjligheten öppen för att ändra relationen mellan scenen och salongen även därhän att salongen vid önskemål kan byggas runt. Åskådarplatserna kan omfånga en spelplats som rumsteater liggande i centrum av hela byggnadskroppen. Det är inga omöjligheter. Genom att hålla utrymmet elastiskt skulle man kunna flytta in åskådarplatser på samma sätt som man kan flytta in dekorationskroppar och på det sättet få en spelform, som tillfredsställer rumsteaterns principer, som vi alla längtar efter. Inte för att uteslutande ersätta den här relationen men för att ingå som en variation i de teaterformer vi är ute efter.
En så flexibel spelplats fick inte Dramaten tillgång till förrän Målarsalen inreddes 1971.
Efter detta intermezzo gick det fortsatta ombyggnadsarbetet enligt ritningarna. Efter nära fyra års arbete och till en kostnad av åtta och en halv miljon var Dramaten beredd att åter öppna dörrarna till Stora salongen. Inför ett fulltaligt pressuppbåd kunde man demonstrera den radikala förvandling scenrummet genomgått i mars 1960, även om de sista målnings- och installationsarbetena ännu pågick febrilt.
Vilka nyvinningar kunde då de imponerade journalisterna inregistrera? En detalj som tydligen intresserade var systemet med internradio, som gjorde att artister och scenarbetare kunde kallas till scenen eller repetitionslokalen från vilken plats i byggnaden som helst. Den gamla kungliga scenen hade också förlorat det stora riksvapnet över den kungliga logen. På dess plats hade man i stället placerat en belysningsutrustning som gav förutsättningar för ett rikt varierat ljus över spelet på den nybyggda förscenen. Den röda nyans i vilken Stellan Mörner till sist stämt salongen gjorde att de gamla teaterhabituéerna kände sig hemma. Den rymde nu endast 850 platser mot tidigare drygt 900.
« Index