Dramaten sida 22
På sjätte våningen låg de nya dam- och herrskrädderierna, och ovanför teatersalongens takkupol hade man inrättat ett stort dräktmagasin. Den moderna målarverkstaden hade fått sina lokaler ovanför en ny, ljudisolerad sidoscen. De bägge lokaliteterna förbands med en stor transporthiss för dekorelement.
Scenarbetarna kunde vistas på sidoscenen under pågående repetition eller föreställning utan att spelet stördes. En tunn mellanvägg som var höj- och sänkbar avskilde sidoscenen från den egentliga spelplatsen. Snabba dekorbyten var på så sätt möjliga vid tablårika uppsättningar. En scenbilds dekorelement kunde rullas in samtidigt som en annan fördes ut. Det nya utrymmet på 18 x 15 meter hade stor takhöjd och kunde samtidigt lagra dekor till ett par tre olika uppsättningar. Denna ökade flexibilitet i teaterbyggnadens scenutrymmen gjorde det möjligt att förverkliga den gamla drömmen att göra nationalscenen till en repertoarscen. Man hoppades nu kunna avveckla systemet att köra slut på en produktion innan den avlöstes av en ny.
Scenen hade byggts om så att spelet kunde förläggas såväl djupare in i spelplatsen som längre fram på en utbyggd förscen. Dessutom hade marinverkstäderna i Karlskrona konstruerat en sinnrik vridscen som var infälld i det nu plana scengolvet. Den rörde sig mjukt och ljudlöst i sina spår tack vare koniska gummihjul. Spelplatsen hade också längst bak försetts med två rundhorisonter – en stämd i svart och en i milt grått. En tredje rundhorisont kunde slutligen avskärma en mindre del av scengolvet för att åstadkomma intimare scenbilder.
Det nytillskott som uppfattades som allra väsentligast var att man fått cirka 200 nya strålkastare placerade runt om spelplatsen. De kunde riktas och regleras både manuellt och med hjälp av hålkort, där varje ljusmoment var inprogrammerat. Härigenom gavs äntligen möjlighet att tillfredsställa den moderna scenkonstens behov av att öka antalet ljusmoment för att ytterligare artikulera och variera rytmen i ljussättningen. Datoriseringen var dock så utformad att varje moment manuellt kunde regleras från teknikerrummet. Ljuset kunde alltså naturligt anpassas till spelets små variationer från föreställning till föreställning. Det nya ställverket var placerat i de tidigare parkettfondlogerna. Genom vida fönster kunde belysningsmästaren hela tiden följa spelet på scenen. Äntligen hade Dramaten fått en utrustning som närmade sig de spelmaskiner som först Göteborgs stadsteater och senare Malmö stadsteater införskaffat. En gammal regissörsdröm hade därmed gått i uppfyllelse.
« Index