Dramaten sida 23
Ytterligare ett tillskott var en helt ny repetitionslokal på teaterhusets tidigare tak med samma mått som Stora scenen. Detta gav verksamheten ökad vitalitet, eftersom man kunde repetera två uppsättningar parallellt, en uppe på taket och en nere på scenen. Därmed kunde man alltid ha någon pjäs inrepeterad, om en annan skulle visa sig mindre publikdragande än beräknat.
Den ökade kapacitet Stora scenen fått genom sidoscenen, tillät två, tre produktioner att spelas växelvis. Teatern kunde på så sätt möta sin publik med en rikare sammansatt repertoar än tidigare. Därmed hade Dramatenbyggnaden blivit ett smidigare och mera lyhört instrument för de olika kreativa krafter huset rymde. ”En teater skall vara en Stradivarius”, framhöll Gierow stolt, då han blickade ut över den återuppståndna nationalscenen strax före den första invigningspremiären. Ett par månader senare hade han anledning att framhålla:
Det var aldrig meningen att teatern efter ombyggnaden skulle briljera med någon sorts teknisk cirkus. Den tekniska behållningen ligger i stället i den ökade manöverdugligheten, som gjorde att teatern kunde segla upp med tre stora premiärer i eskaderformering, att Dramaten över huvud taget kunde presentera tre premiärer slag i slag, det var det omedelbara ombyggnadsresultatet. (SvD 17.5.1960.)
I fortsättningen, menade han, skulle takten på nyproduktioner dras ner till sex premiärer per år. Successivt skulle man öka förutsättningarna för en repertoarteater på Dramaten, som med sina två scener hade kapacitet för ett mycket skiftande utbud från vecka till vecka. Därmed hade Gierow närmat sig sitt ideal för en nationalscen, en scen där man kunde arbeta i likhet med de ärevördiga internationella institutionerna Comédie-Française i Paris, Burgtheater i Wien och Det Kongelige i Köpenhamn. Endast till delar hann han dock förverkliga den länge närda drömmen, innan han bytte ut sin chefsstol mot platsen som Svenska akademiens ständige sekreterare. Den fortsatta utvecklingen blev en kompromiss mellan ett långkörarsystem och en teater med stående repertoar i traditionell bemärkelse.
« Index