Dramaten sida 25
Att Gierow i handling var beredd att stå för ett folkbildande program visar samarbetet med Folkets Parkers Centralstyrelse. Inom dess distributionsorganisation genomförde Dramaten olika sommarturnéer åren 1953-1955. Arrangemanget tillfredsställde landsortspubliken och gav samtidigt hugade skådespelare ökade inkomstmöjligheter utan att den egna verksamheten direkt påverkades. Sitt riksomfattande ansvar för svenskt teaterliv uppfyllde Dramaten fortfarande genom att ge spridning åt egna scenproduktioner i radiobearbetningar. Under 1950-talets första hälft hade radioteatern ännu god lyssnarfrekvens. Dessutom bedrev den en allt bredare och aktivare informationsverksamhet kring drama och teater. Därigenom fullföljde radion sin folkbildningsinsats och strävade efter att rasera det psykologiska motståndet mot seriös taldramatik inom olika sociala skikt i samhället. I vilken utsträckning detta återverkade på publiktillströmningen till nationalscenen är svårt att dokumentera.
Var Dramatens verksamhet på riksplanet under Gierows chefsperiod främst uppehållande, var den desto expansivare när det gällde att skapa internationella kontakter. Gierow arbetade engagerat på att presentera Dramatens scenkonst för en internationell publik och tog till vara de unika möjligheter som 1950-talet erbjöd i detta avseende. Den gamla traditionen med gästspel vid nordiska scener i Helsingfors, Köpenhamn och Oslo intensifierades. Dessutom skapade Gierow möjligheter för Dramatens ensemble att vid fyra olika tillfällen presentera sin spelstil inom ramen för det Unesco-stödda projektet Theâtre des Nations i Paris. Dess av FN-stadgan inspirerade målsättning var att skapa ett forum för världsomspännande kulturkontakter på scenkonstens område, en tanke som anknöt till den ökade internationella samhörighet som växte sig stark strax efter andra världskriget. Redan 1955, ett år efter starten, var Dramaten för första gången i Paris med Strindbergs Fröken Julie i Alf Sjöbergs berömda inscenering från 1949 och den franska medeltidsfarsen om mäster Pathelin med Anders Ek i huvudrollen. Under Gierows chefstid presenterade man inte mindre än nio olika uppsättningar, och kulmen nåddes 1962 då Syndicat Professionel de la Critique Dramatique et Musicale utdelade kritikernas medalj för bästa dramatiska föreställning under året till Olof Molanders tolkning av Spöksonaten. Dramaten besökte dessutom 1956 Burgtheater i Wien. 1962 gästspelade man på världsutställningen i Seattle och avrundade turnén med ett par föreställningar på Cort Theatre i New York. Merparten av det man visade upp i utlandet var verk av Strindberg. I detta avseende värnade Dramaten fortfarande om sin gamla uppgift att vårda sig om svensk dramatik. Anslagsgivande myndigheter var dock inte villiga att släppa till medel för att exportera den stora uppsättningen av Almquists Drottningens juvelsmycke till Paris. Trots det lysande mottagande uppsättningen fått, blev Gierows och Sjöbergs gemensamma ansträngningar resultatlösa.
« Index