Dramaten sida 32
Dyfverman framhöll samtidigt, att Karl Ragnar Gierow liksom hans kollega på Operan ansåg ”att en svag TV-teater skulle bli dålig propaganda för scenkonsten, medan en god skulle kunna bli till stimulans”. En avgörande roll när det gällde att slå ”en bräsch i teatrarnas murar mot TV” ansåg Dyfverman att Alf Sjöberg spelat under det första uppbyggnadsskedet. Han drog, vilket inte var det minst viktiga, ”artisterna med sig till TV-studion. Det entusiasmerade dem och dessbättre även i möjligaste mån de teaterchefer som rådde över skådespelarna.” För Sjöberg var det naturligt att nationalscenen ställde sitt kunnande till förfogande för att pröva mediets konstnärliga resurser, liksom man tidigare gjort vid introduktionen av radioteatern. Hans nyfikenhet på den nya teknikens räckvidd och hans ständiga vilja att bredda det publikmässiga underlaget för scenkonsten i allmänhet bidrog till det engagemang som han 1955 utvecklade inför uppsättningen av Hamlet i TV. Det blev ”de första årens största kraftsamling” framhöll Dyfverman och berättar vidare:
Alf Sjöberg samlade studions alla funktionärer framför svarta tavlan. Där ritade han upp skådespelarnas tilltänkta attityder och grupperingar i Hamlet, moment efter moment, och avslutade var och en av de hundratals skisserna med att eftertryckligt krita in en rektangel, den avgränsade TV-bilden. ”Det är det här jag vill att vi ska se. Kan ni greja det?” När man skildes åt på småtimmarna — arbetstidslagstiftningen hade liksom inte slagit igenom ännu i TV — visste var och en precis vad han hade att arbeta på.
Sjöberg hämtade arbetssättet från både scen och filmateljé. Sin vana trogen utformade han ett detaljreglerat sceneri som gav styrsel åt direktsända TV-program före bandmaskinens dagar.
Uttolkaren av huvudgestalten, Bengt Ekerot, hade tidigare regisserat Hamlet vid Göteborgs stadsteater och till sist också gestaltat danaprinsen i sin egen uppsättning, då Per Oscarsson plötsligt hoppade av. Denna förtrogenhet var avgörande för hans insats i TV-evenemanget, som hade något av happening över sig. Under drygt två timmar fick han stå framför TV-kamerorna i det flödande strålkastarljuset omgiven av en hord av teknisk personal. Sin nytolkning av Hamlet lät han i hög grad präglas av minnesbilderna av Stig Dagerman, som nyligen tagit sitt liv. Det blev enligt den samtida kritiken en lysande kraftprestation.
« Index