Dramaten sida 4
Det finns ett drag av patetisk retorik över Gierows diktning som ger ett inte helt genomreflekterat intryck. Hans strävan att värna om den prometeuska elden och verka som en ljusbringare i trots av de bistra yttre omständigheterna var nog djupare förankrad. Denna attityd blev grundläggande för de värderingar han kom att tillämpa vid utformningen av Dramatens repertoar.
Gierows kvalifikationer som tivoliföreståndare är mera tveksamma. Kanske hade kontakterna med ett så populistiskt medium som svensk film under 1940-talet i varje fall gett honom ”näsa för vad folk vill ha”. Under hela sin period som teaterchef lyckades det honom också att dra folk till Dramaten, fastän han utformade repertoaren till det seriösa dramats fördel. I mycket liknade han sin lundensiske företrädare, Ragnar Josephson, även om han hade mer av litterärt underbarn och mindre av akademiker över sig. Gierow kom också att vidareutveckla och fördjupa den repertoartradition som Josephson dragit upp riktlinjerna för under sin korta men nydanande chefsperiod. Med dessa intellektuella och sensibla drag i sitt väsen förenade Gierow på ett lyckligt sätt en administrativ handlingskraft och smidighet som han förvärvat under sin tid vid Radiotjänst och Svenska Dagbladet. Även om han förvisso inte kunde sägas vara urtypen för en lojal svensk verkschef, så fick berörda departement att göra med en kunnig och initiativrik ledarbegåvning och Dramatens ensemble och personal fick en auktoritativ chef som visste att med aristokratisk nobless representera nationalscenen.
« Index