Dramaten sida 42
Som den traditionalist han var, ville han förvisso inte förneka att förebilderna till dagens folkteater var de stora amfiteatrarna i det klassiska Athen men framhöll, att dessa skapats för en deklamatorisk teaterkonst som om den återinfördes skulle kullkasta de möjligheter till subtil människotolkning som den moderna djuppsykologin gett:
Sådant förflyktigas på de vidsträckta arenorna. Sådant kräver närhet, närbild, och lämnar majoriteten av jättepubliken utanför sin verkningsradie. Den teater, som låter en vanlig människa komma till sin rätt på scen och i salong, är den enda som är demokratisk och modern, d.v.s. den enda som är anpassad efter dagens samhälle och levandegör den syn på mänsklig tillvaro, som dagens vetenskap och teknik ha skänkt oss
Svaret på den ursprungliga frågan låg alltså enligt Gierow i paradoxen, att den verkligt goda folkteatern förblir en lätt modifierad hovteater. ”Med sin scen, som inte krymper skådespelaren till en dvärg, och med sin slutna cylinderformade salong, som samlar alla så nära härden som möjligt, har den gjort människan till sitt mått.” Vilket skulle bevisas.
« Index