Dramaten sida 5
Blandningen av rationell handlingsmänniska, sirlig ämbetsman och melankolisk idédiktare gav hans personliga framtoning drag av senkommen gustavian. Med sin sammansatta personlighet mäktade han också bättre än sina föregångare på Dramatens chefsstol förverkliga de stolta intentioner som föresvävat Gustav III, då han instiftade en nationell, konstnärligt ledande scen. Under Gierows tolvåriga ledning bjöd scenerna vid Nybroplan på en representativ svensk scenkonst som aldrig tidigare eller senare. Vid sitt tillträde kunde han inför offentligheten frankt försvara hovteatern som konstform i en väl utvecklad demokrati. Han hade också lärt sig att i ett modernt samhälle förväntade sig stat, teaterkritik och publik av nationalscenen inte bara en omväxlande repertoar utan också att den klassiska konsten skulle vara rikt representerad. Vid sin avgång framhöll Gierow själv:
Till de största glädjeämnena har hört att kunna märka hur publiken alltmera lärt sig uppskatta sådana verk som Dramaten egentligen är till för att spela. Förr var det nästan en naturlag i det här huset att man måste varva högklassiga representationsstycken med kassapjäser av mindre värde. Detta problem existerar helt enkelt inte längre. Här har skett en klar förändring. Raden av våra succépjäser är högsta möjliga betyg åt publiken. (GHT 10.6.1963.)
« Index