Dramaten sida 8
Även om penselföringen är bred och djärv så var teckningen inte bara ett stundens barn. Ty även om karaktäristiken i sin ensidighet är orättvis, så var Molander i sina ”skällebrev” ofta skarpögd för sina antagonisters svaga punkter. Gierows sätt att besvara Molanders utgjutelser var symptomatiskt. Han förivrade sig inte, kanske just för att han alltid höll en kylig distans till sina medarbetare, något som Molander också beskyllt honom för.
Molander hade i sitt brev i mycket bestämda ordalag förklarat under vilka betingelser och inom vilka tidsramar han ville ha scenografin till O’Neills pjäs Ett stycke poet utförd. Gierow kontrade med att föreslå att Molander själv skulle ta hand om uppgiften som scenograf, liksom han tidigare med lyckat resultat gjort, när han 1933 satte upp samme författares Klaga månde Elektra.
Liksom så många gånger tidigare och senare i Dramatens historia krävdes alltså stor smidighet av teaterchefen. I ovanligt ringa grad tycks dock vardagsarbetet ha störts av öppna konflikter under Gierows tid, även om det goda arbetsklimatet tydligen ägde sitt pris i form av en undertryckt opposition framför allt från regissörerna. Också hos Alf Sjöberg kan man finna belägg för en likartad kritik, även om den inte tog sig lika öppna former.
Molanders teckning rymde nog den sanningen, att det hos Gierow bakom masken av älskvärt tillmötesgående teaterchef dolde sig en maktmänniska som med fast hand drev arbetet i en bestämd riktning. I det avseendet grep Gierow tillbaka på den traditionellt hierarkiska organisation som präglade de kungliga scenerna. Så till vida blev han den siste i raden av självständiga Dramatenchefer som i okvald besittning av reell makt styrde teatern från sitt chefsrum, så länge som statsmakten inte ställde sig kritisk. När han efter tolv år självmant avgick, markerade hans efterträdare Ingmar Bergman inför bolagsstyrelsen omedelbart en kursändring för att överbrygga motsättningarna mellan kansli och scen. Ställningstagandet innebar i lika hög grad en indirekt kritik av Gierow personligen som en öppen kritik av systemet som sådant:
« Index