Lika självklart tedde sig inte valet av Gierow som Dramatenchef 1950. Tillsättningen av en ny teaterchef skedde denna gång med största diskretion. Både Stockholms-Tidningen och Expressen upprördes av handläggningen.

Desto märkligare är det att ecklesiastikdepartementet och Dramatens styrelse inte funnit det lämpligt att lämna meddelande om den avgående chefens fattade beslut förrän i samma ögonblick utnämningen av efterträdaren dr Gierow, bekantgöres. Valet har ingalunda den självklara karaktär att en offentlig debatt hade varit olämplig eller obehövlig. (StT 16.12.1950.)

Med denna markering avstannade dock debatten om Gierows lämplighet som teaterchef och återupptogs aldrig senare, kanske med undantag för en och annan syrlig kommentar av Dagens Nyheters teaterkritiker Ebbe Linde. Gierow fick genom åren möta en allt mera devot press som gärna framhöll ”att det Gierowska chefskapet varit glansfullt”. Vid hans avgång underströk tidningarna, att han varit den som suttit längst som Dramatenchef vid sidan av hovmarskalken Erik af Edholm under det förra seklet och författaren Tor Hedberg under det innevarande.

föregående sida nästa sida

 

« Index