Dramaten sida 50
Få scenpersonligheter har som Inga Tidblad lockat pressen. Vid en genomgång av olika artiklar slås man dock av att det främst är hennes allmänna duglighet på segelbåten eller i hemmet, som stöd för maken och barnen som framhävs, medan skribenterna endast gör pliktskyldiga reverenser för hennes senaste framgångar på scenen. Ett intressant undantag är Margit Siwertz intervju med Inga Tidblad kring hennes arbete med rollen som fröken Julie inför Strindbergsjubileet 1949. Där får man inte bara en inblick i Tidblads syn på Strindbergs kvinnogestalter utan möter också en medveten aktris. ”Det är ju ett helt liv i förkortning vi här får bevittna. Ett helt liv mellan en man och en kvinna, som går igenom tio, tjugu år men som här återges på en fattig timme. Det är om man så vill syndafallet i modern och evigt gammal upplaga”, säger hon om dramat och tillägger om sitt arbete med rollen: ”Det hindrar inte att det är rena tortyren att spela rollen, förfärligt att gå igenom allt detta dag efter dag. Jag kan vakna mitt i natten gripen av bävan och ångest. Och ändå har jag en så klar bild av henne inombords.” (SvD 13.1.1949.)
En större medvetenhet om konflikten mellan yrkesroll och privatliv återfanns hos den yngsta generationen aktriser. Anita Björk markerade tydligt detta i distinkta uttalanden, men intervjuare intresserade sig ändå sällan för hennes syn på sin konst. Tystnaden är talande, eftersom den avslöjar kvinnans mångtydiga ställning på teatern. Samtidigt som hon fungerade som dyrkansvärd idol, tystades hon ned i sin yrkesroll.
« Index