Para bellum sida 9
På en punkt är likväl de obotliga kromosomdråparna stridsmän i det enda rättmätiga kriget: de vill. Detta är avgörande. Det enda goda kriget är det som man vill till varje pris, där man är fullt beredd att bli besegrad, det som det är bättre att förlora än låta vara. Det var ett sådant rättmätigt krig som engelsmännen tog upp hösten 1939. De slogs inte för vinningen och fick ingen heller. De slogs inte för att påtvinga någon sin övertygelse utan för att bevara den. De slogs inte för äran, och ingen kan ta den från dem.
Är ens det goda kriget nödvändigt? Ja. 0m de andra krigen försvann, skulle det rättmätiga aldrig behövas. Men de forsvinner inte, Det finns tänkbara sätt att utplåna krigen i stället för mänskligheten. Det riskablaste är det oftast förordade, total avrustning. Den skulle inte avskaffa krigen utan anskaffa andra vapen. I lyckligt fall betydde det en återgång till handgemäng med knö1påk och kniv, ett uppmuntransvärt framsteg. Den till visshet gränsande faran är att vi i stället för ett pånyttfött klubbekrig skulle få ett renodlat kemikrig, mer förödande än något som släktet hittills överlevat.
Ett annat tänkbart sätt är att skapa en internationell organisation, inte ett fredsinstitut utan ett krigsinstitut, utrustat med en oerhörd slagkraft, som obönhörligen och utan åtskillnad sattes in på varje punkt, där oroligheter började yppa sig. Det skulle kanske bli dyrt i anläggningen men knappast i drift, eftersom det, till skillnad från de flesta offentliga institutioner, kunde bevisa sin nytta genom sin overksamhet. Lösningen har det sunda förnuftets alla egenskaper, även den att tala for döva öron.
Man bekämpar inte kriget med förnuftsskäl, inte heller på vanliga etiska grunder. Vid krigsfara sättes sådana livsyttringar genast ur spel. Anledningen är rekryteringssättet. Det moderna kriget anlitar hetsning i stället för värvning; det måste bringa folkets lidelser i svallning, när det förut räckte med sold. Är det alldeles omöjligt att återvända till det mindre primitiva förfaringssättet med legohärar? Det kräver inte en världsomfattande sinnesändring, vilket är en hopplös dröm, utan ett tekniskt beslut, förmånligt för alla. Det betyder att nästa fredskonferens borde behandla ett generellt förbud inte mot vissa vapen utan mot allmän värnplikt. Vad skulle mänskligheten förlora på att krig i fortsättningen förbehölls dem som personligen vill det och utför det mot betalning? Vad mänskligheten skulle vinna ar oöverskådligt. Den föredrar en utgång, som däremot kan överblickas: vi bär den inpå livet.
« Index