Korgen
På bergen glödde vinet,
i dalen vallmon.
Hon stod och såg på korgen
i landsvägsdammet,
för tung för henne, solen
för het för henne,
backen för brant för henne
och stan långt borta.
Med det mångtusenåriga,
vanda greppet
hon hivade korgen
upp på sitt huvud,
föll in i de oräkneliga
människostegen
och fick av buren börda
sin höga hållning.
(Till Hjalmar Gullberg den 30.5.1948)
tillbaka till diktförteckning