Inträdestal över Hjalmar Gullberg sida 15
Uppstånden igen ifrån de döda — och fortfarande medveten om den identifikation, som han inte kunde undgå men självironiskt drog sig ur:
Under oss vek sig benen
och vår andning blev kort:
från graven var stenen
med kraft vältrad bort.
———
Vad har man för sin möda
och sitt besvär,
när det ropas från de döda:
han är icke här!
Den dag skulle komma, som han själv hade föregripit i den dikt som börjar: »Det finns en sjö och sedan aldrig mer…» Han gav sig ner till sin sjö, och från ett fönster i det vita huset därovanför kunde man med blicken följa en rygg som försvann mellan träden. Därnere väntade honom samma dikts slutrader om spegeldjupet
som i gestaltlös vila återger
Narkissos död och sedan aldrig mer.
1 2 3 4 5 6 7 8 9 10 11 12 13 14 16
« Index