Inträdestal över Hjalmar Gullberg sida 3
Hjalmar Gullbergs sista bok kom ut för några veckor sen. Det är det posthuma, av honom själv granskade urvalet Femtio dikter, som tar vid, där den tidigare volymen Hundra dikter slutar. l denna kompletterande volym är en av hans senare diktsamlingar helt förbigången. Man har skäl att fästa sig vid det, att inte en rad ur Fem kornbröd och två fiskar har sluppit genom kontrollen — inte den underskönt konstfulla men invecklade Änglarnas liv, inte den nästan ofattligt vackra cantilenan Till en näktergal i Malmö. Hela samlingen tycks efteråt ha förefallit sin upphovsman oväsentlig, icke representativ. Man kan förstå varför. Tillkommen under krigsåren gav den form åt sådana intryck och känslor, som då behärskade en större del av vårt folk, och som borde behärska dem. Men när Hjalmar Gullberg gjorde sig till tolk för en gemenskap kände han sig inte trogen sig själv. Den inre samklangen brast, den riktiga rösten svek honom.
Detta är jag och ingen, ingen annan.
Svart är mitt hår, vid tinningarna vitt.
Svart är mitt hår och benat över pannan.
Så är mångas hår, men detta är mitt.
Individualist var han också just i den här antydda meningen, att hans dikt ofta dröjde framför spegeln och rannsakade de drag som den mötte där. Bland de myter, i vilka han förklädde och förklarade sig, hör sagan om Narkissos till de återkommande och mest betydelsefulla. Redan första gången motivet dök upp, gällde det den lidande Narkissos, en smärtas självbespegling. Över en sådan källa lutar sig väl den mesta lyrik vi äger, och han menade det säkert också så, att detta är diktens oundvikliga ställning, försjunken i den forskande blick, som den ger sig själv. Om denna världsfrånvändhet behövde försvar, så var han redo:
Livet är de andras.
Du kan inte klandras
om i drömmeri
du går tyst förbi.
Denna bild av Hjalmar Gullberg som utbölingen
i all gemenskap, självbetraktaren med bortvänd
blick — hur pass långt bär den? Jämnt så långt som
den ena vingen bär fågeln. Den motsatta behövs.
Gullberg har inte bara försvarat sin och diktens
Narkissos-attityd, han har också försvarat sig mot
anklagelsen att ha den:
Tro bara inte jag lever min tid
navelbeskådande, kall!
1 2 4 5 6 7 8 9 10 11 12 13 14 15 16
« Index