Ars poëtica
Vem anbefaller en näktergal
att lägga band på sin tunga?
Runt dygnet skiftar som ny signal
vad helst det önskar besjunga.
Från sky och skog stiger ett register
av klang som flödar och ton som brister
av eld och kval.
Klyvs jag itu av en Ethica
som jämnt vill reda begreppen,
ger mig en dag Ars poëtica
en fager visa på läppen.
Vad än jag tycker och tror och tänker
en tralls förflugnaste infall skänker
vad jag kan ta.
En skog får djup av en fjärran drill
och himlens höjd är en lärka.
Ty utan eko står vinden still
och kvarnen upphör att verka.
Kanhända klangen var allt jag visste,
en ton jag hörde och var den siste
att känna till.