Rödklövern
De tusen sipporna på marken
var drivor efter vårens smek.
Solglimtar dansade mot barken
en nyckfull kurragömmalek
och skogen sjöng som om bestode
av ljusa boklöv världens gång
och havets fjärrdån var ett ode
ur första dagens ottesång
och Pålsjöbäckens glada pladder
fick jubilatets melodi
och livets ängslan var ett fladder
av fjärilen som flög förbi.
Kan någonsin en lättnad finnas
som går så djupt och får stå kvar?
Jag vet att allting värt att minnas
är värt en undran och ett svar
men ser, när stunden är försvunnen,
ty ögonblicket var så kort,
rödklövern som du höll i munnen
och sen tog bort, och sen tog bort.