Vem är jag nu i kväll? Vad föreställer
jag här? Är dräkten riktig, masken god?
Vad är det för ett budskap rollen gäller?
Vems tanke skall jag bli, vems hjärteblod?
Är det en önskeroll som ingen prövat
Inför ett häpet, andaktsmättat hus?
Nej, rollen kan jag nog, den har jag övat,
sen skyns rundhorisont fick sina ljus.
Där drucket jubel firade sitt möte
med smärtan kvalfull som en kvinnofamn
Där föddes jag och från min moders sköte
Kom jag med kluven själ och ett dubbelt namn.
Jag vandrar världen runt med smink i dragen.
Jag vet ett hem, vet vila som jag får.
När når jag den, den heter morgondagen.
Och hemmet stod, där jag bröt upp i går.
En skara diktade gestalter ärver
min puls och har min kropp till ägodel.
Mitt väsen lånas ut, och mina nerver
ha strängats för en främlings harpospel.
Jag driver långt utom er trygga vana.
All lidelse i världen ger jag rum.
En skådespelerska? – En skådebana,
som blossar upp och snart är mörk och stum.
Jag blev den fattigaste bland er alla.
Jag smyckas varje kväll, med dygd och skam,
begär och lycka, drömmar, blod och galla
för offeraltaret, dit jag skall fram.
Jag blev den rikaste ibland er alla.
Hos mig ryms livets hela väl och ve.
Gudinna är jag, född att er befalla,
och min befallning lyder: låt mig ge.
Emellan skratt och tårar skall du slungas.
Kom till mig, du som vill av hjärtat le,
kom alla, som bedrövas och betungas,
jag är er syster och er sagofe.
Ni gå som barn bland tidens onda jättar.
Så sitt hos mig och lyssna till min röst.
Då kommer undret. Medan jag berättar,
Blir smärtan skön och ångesten tröst.
Min gudom ger dig räddningen i nöden.
Du själv blir diktare, din sorg blir hel.
Med klarnad blick ser du på dina öden
Och tackar för din levnads skådespel.
Och därför kallar jag till mörka stunder
Och ljusa timmar som jag kallar nu.
Jag ropar: Kom till mig och se ett under!
Och undret som jag visar dig, är du.
Se även under Dramatik