Vår tid är inte inne,
vår tid är ute.
Men ålderns egensinne
förtar vår skräck.
Trankil är den som skriver
De senectute,
blyvingad är hans iver
och tunt hans bläck.

Vi gör så ringa skada.
För gott förtöjda
galeja och armada
har anlöpt hamn.
Vi går i land bland gravar,
där framåtböjda
vi tyst och närsynt stavar
vårt eget namn.
tillbaka till diktförteckning

« Index