I den fredliga byn
Gästen som vi väntar han är skum i hyn.
Sex sju gånger årligen kommer han till byn.
Han har tomma ögon och hans hand är grå.
Det blir tyst i gården där han stiger på.
Väntad hela livet, stannar en minut,
ser sig om i stugan, vill ha sällskap ut.
Ser sig om i stugan, vinkar utan ord,
och en tallrik mindre dukas på vårt bord.
en bädd mindre bäddas, en röst till blir stum,
det var dödens alla spår i våra rum.
Han var all den fruktan som vi hyste förr.
Men nu nästan ber vi honom komma till våran dörr.
Han var nästan vän till oss, vill nästan inget men,
han som kommer ensam och tar en och en.
tillbaka till diktförteckning