Det är som om min själ bestod
av dig, jag brinner med ditt blod.
Se, mina händer treva
och tigga kring din glöd.
Jag har så kort att leva,
så långt att ligga död.

förlist i hav, förlist i tid
jag ligger frälsad, klamrad vid
en liten lummig skreva,
jag trycker mot den hårt
och trallar: leva, leva,
medan jag spolas bort.
tillbaka till diktförteckning

« Index