Till platsen som är min
Till gränsen av förmåga
blir dag för dag jag förd,
är ställd inför en fråga
och vet dess innebörd.
Den tid jag har att svara
är ute inom kort.
Där du är vill jag vara,
där jag är vill jag bort.
Ditt hjärta var min boning,
ett enda viskat ord
blev lösen till försoning
och fred med denna jord.
Hur vanligt allt som skedde,
hur allvarsamt och stort!
Den tröskel jag beträdde
var himmelrikets port.
En änkling går och väntar,
och famnen vet på vem,
hör hissen, lyssnar, gläntar
men ingen kommer hem.
Vart tar min levnad vägen?
Vad väntar jag mig mer?
Min vändpunkt är belägen
där ett allena sker.
Låt år och dag förlida,
låt stunden bryta in.
Jag sjunker till din sida,
till platsen som är min.
Dit leder mina frågor,
dit letar sig min törst,
och allt blir eld och lågor
som när jag fann dig först.
tillbaka till diktförteckning