Jag såg späda händer
leka med en skramla,
tunna händer
sträckas efter bröd,
smala händer
spärras upp och samla
till sitt överflöd
skörd av andras nöd.
Alla såg jag gamla
famla
efter stöd.

Jag såg knogar vitna,
villiga att orka
alltid än ett tag.
Jag såg nävar slitna
sjunka ner och torka
samman dag för dag.
Jag såg heta händer
plocka livets blomma,
dela livets höst.
Alla såg jag, släppta,
vila tomma,
knäppta
på ett bröst.

Röster hör jag snyfta,
kroppar ser jag falla
blint i blodig sand.
Samma djupa klyfta
öppnar sig för alla
verk av människohand.
Liv, som rikt beskärt oss
kraft att öda länder,
lägga bygd i bränder,
hölja skyn med sot,
stanna tills du lärt oss
ge med fulla händer
och med lyfta
händer ta emot.
tillbaka till diktförteckning

« Index