Fallen från skyarna en höstdagjämning
kom över oss så blid, så klarögt god,
att hela eftersommarns sinnesstämning
klang av förnyelse och övermod.

Ej död och uppbrott: fortbestånd och älskog
låg i den luft som sista gladan klöv,
i doften av den våta kantarellskog,
där nytt liv blandat färg med gula löv.

Att bladen offras är försvarsåtgärder,
när trädet gör sig redo att bestå,
och målet för hösthimlens fågelfärder
är återkomstens vårkväll i det blå.

Visst drar de från oss nu, och rymden tåras
som en lång avskedsblick vid deras skri.
Vi följer dem med blicken som i våras,
då vi var unga och de flög förbi.
tillbaka till diktförteckning

« Index