Bibelns språk och tidens sida 16
1 2 3 4 5 6 7 8 9 10 11 12 13 14 15 17 18 19 20
Utan samband med bibelöversättning men väl med ungdomens läsning har liknande synpunkter framförts i Danmark. ”I en overvættes trang til at hjælpe de unge i deres læsning, er der nu pædagoger, der mener, at man skal lave bøger om til dem, så at alle gloser, de må formodes ikke at kende, bliver renset ud, for at der ikke skal være noget, der hæmmer læsningen. Hvor tåbeligt. Man kan og bør trykke særlige bøger for dem, der har læsebesvær, men for det sunde barn kunne man sige, at en bog er spildt, hvis den ikke indeholder nogle gloser, som det ikke kender i forvejen, ganske som en lektion i et fremmed sprog er spildt, hvis den ikke tilfører en nogle nye ord. Hvem ville undvære de særlige maritime udtryk i Kaptajn Marryats romaner? Man godtager at de slår glas, selv om man ikke har nogen anelse om, hvad det er for glas de går og slår. Efterhånden opdager man jo at der er en tidsangivelse, og så har man lært det om livet på skibe . . . De salmevers, man husker fra skoletiden, er da dem, der indeholdt mærkelige ord.” (Professor Steen Eiler Rasmussen, Politikens kronik den 8/10 1966).
Satsbyggnadens förändringar ger skenbart större skäl än ordvalets att tala om en utveckling åt ett bestämt håll. Men bara inom ett begränsat tidsavsnitt. Plötsligt vänder rörelsen på klacken och går andra vägar. Dess tvära omkastningar inträffar nästan regelmässigt; det enda helt oberäkneliga är den nya riktningen. Birger Sjöbergs syntaxuppror är en oavlåtlig process, förmodligen också den en följd av tilltagande immunitet mot de invanda och ett behov av något annat, gammalt eller nytt, kärnfullt eller behagfullt, rikt eller knappt. Dalins satsbyggnad har i våra öron en modernare rytm än Geijers; på Geijers tid var det givetvis annorlunda. Axel Lundegårds språkmelodi verkar mera passerad än Almqvists. Tegnér d. y:s stil är, åtminstone för mig, ohjälpligt föråldrad bredvid den medryckande prosan i d. ä:s brev. Men för en bibelöversättare hör problemet knappast till de svårlösta. Bortsett från att originalets obefintliga interpunktion ger honom ganska fria händer är och förblir god syntax resultatet av säker avvägning och otvungen andhämtning. Där de elementen förenas, kommer aldrig satsens byggnad att stå i vägen för meddelandet.
« Index