Bibelns språk och tidens sida 2
1 3 4 5 6 7 8 9 10 11 12 13 14 15 16 17 18 19 20
Hur vill vi att bibeln skall se ut? Till en del beror det på vilka ”vi” är. En bibelöversättning kommer i händerna på prästen i predikstolen, läraren i katedern och skolbarnen i bänkarna, den skall lämpa sig för religionshistoriker, exegeter, filologer och litteraturforskare, den skall passa för en stilla stund efter arbetsdagen, den skall duga för den vittert intresserade med vaken blick för den stora diktens skönhet och för den läsare, som öppnar den i sin ångestfullaste villrådighet, sin mörkaste stund, sin yttersta nöd och förtvivlan. Det sista är det viktigaste. Tänker man sig inte en sådan läsare, behöver man inte tänka sig en ny bibelöversättning heller. Alla dessa kommer med olika önskemål. Men det är inte blotta mängden fordringar som utgör svårigheten utan det faktum, att av de obestridligen berättigade anspråken är somliga oförenliga. En i allo tillfredsställande bibelöversättning är med andra ord ett mirakel. Nu har ju miraklet den markanta egenheten att inte inträffa på beställning, inte ens om beställaren är Kungl. Maj:t. Vad man först har att göra och tillsvidare begränsa sig till är att se efter, vilka de berättigade kraven på en bibelöversättning är. Sen gäller det att avväga dem mot varandra, där de inte kan förenas. Här radar jag upp några självklara punkter.
Översättningen skall fatta och uttrycka vad som står i grundtexten.
Den skall inviga mottagaren inte bara i den föreställningsvärld, varur denna text vuxit fram, utan också i de förhållanden, som är dess bakgrund och som dess uttryckssätt anspelar på. Ordet inviga är av vikt. Det räcker inte med att återge och kommentera; tvärtom kan förklaringar ibland vara av ondo. De kan stå i vägen för det som har större betydelse: att den som ser eller hör orden omedelbart erfar deras levande verklighet.
Översättningen skall, inte minst därför, bevara de skilda texternas olika stilistiska karaktärsdrag.
Den skall göra det på ett språk som går läsaren in på livet Och stannar i minnet.
« Index