Para bellum sida 2
Beklagligtvis tänker nog de allra flesta så. De vill leva i fred. Det beklagliga ligger däri, att just detta visar hur ringa möjligheter fredsviljan har att göra sig hörd, när det gäller. Dessförinnan hörs den och därefter, men inte då. Desto angelägnare blir följande frågor. När gäller det? Vad gäller det? Och vem är det som vill krig? Ty någon måste vilja det, annars bleve det inte av.
Förr var saken enkel. Krigsanstiftarna var envåldshärskarna. Vi fick konstitutionella monarkier, utan avmattning i krigföringen; vi har republiker, vilkas. fredsvänlighet visat sig ha sina gränser. Nu är det i regel storindustrins tur att stå till svars. Den ligger i så fall i händerna på beslutsamma självmordskandidater. Storindustrin hör till de första bombmålen, dess transportvägar följer tätt efter. Tillgriper den krig – om detta skulle ligga i dess makt – för att erövra nya marknader, har den valt en metod, som med oöverträffade risker för egen ruin förenar största möjliga nedmejning av den åsyftade kundkretsen och, i den mån det finns överlevande, ställer dem på bar backe. Det är en allt uppslukande form av public relation. Storindustrin sörjer inte för krigets uppkomst utan för dess resurser. Vem innehavaren är spelar därvid ingen roll. Länder med statsägd storindustri har hittills inte gett sådana prov på pacifism, att jorden därav blivit en fridfullare plats.
Inte ens den egentliga rustningsindustrin kan ställas inför rätta. Att ge den skulden för kriget är ett värre tankefel än att ge grisen skulden för trikinerna; det är att betrakta trikinerna som upphov till grisen. Kriget är parasiten. Lägg ned vapnen, och vapenfabrikerna dunstar bort snabbare än morgondagg. Lägg ned fabrikerna, och kriget griper till andra vapen.
Vilka är det då som vill krig? Politikerna? Teoretiskt gäller det i de flesta länder för en politiker att göra vad hans väljare vill. I praktiken blir det ofta tvärtom. Det gäller att få väljarna att vilja vad han gör. I båda fallen har hans väljare sin delaktighet i vad som händer, det må vara krig eller fred. Vilken skuld har alltså du och jag? Hur pass hågade är vi att slå ihjäl människor? Hur pass villiga att lämna vårt bidrag till världens mått av död och sorg?
« Index