Bibelns språk och tidens sida 3
1 2 4 5 6 7 8 9 10 11 12 13 14 15 16 17 18 19 20
Den skall därvid vårda vårt språkliga arv, vilket är en angelägenhet med dubbel motivering, den ena att en så stor del av våra religiösa begrepp och talesätt bygger på en tradition, den andra att en så stor del av vårt språks dagliga uttrycksvanor bygger på bibeln.
Översättningen skall, slutligen, överlämna detta språkliga arv så, att en modern människa, vem som helst, får lusten och har förmågan att lyfta det.
Vad man här har att lägga märke till är att den viktigaste frågan erbjuder de lättaste problemen. Punkt 1, att översättningen skall riktigt fatta vad grundtexten säger, vållar enligt fackmannen inget större bekymmer. Nya handskriftsfynd har tillkommit, på ett eller annat ställe föredrar man nu textvarianter, som man för ett halvt sekel sedan försmådde, eller lägger tonvikten vid en betydelseskiftning, som man den gången gick förbi. Men varken var för sig eller tillsammantagna räcker sådana skäl till att motivera en ny bibelöversättning. De män som svarade för den nu gällande gick till verket med den största grundlighet och lärdom, och för att tillfredsställa den moderna forskningens krav skulle en revision här och var av deras arbete vara alldeles nog.
Med trohet mot originalet i grundläggande bemärkelse förväxlar man inte sällan ett annat krav, nämligen ordagrann översättning, detta i sin tur sammankopplat med kravet på konkordans, det vill säga att ett och samma ord alltid återges på samma sätt i översättningen. Kravet är helt orimligt. Det finns inte två språk som ligger långskepps i sådan utsträckning, att man var som helst kan gå ombord från det ena till det andra; det gäller till och med om så närbesläktade som de nordiska. Rolig på danska är inte detsamma som rolig på svenska, och samlag på svenska är något annat än samlag på norska. De två orden sammankopplade räcker för att åstadkomma en internordisk språkförbistring av babyloniska mått.
« Index