Bibelns språk och tidens sida 20
1 2 3 4 5 6 7 8 9 10 11 12 13 14 15 16 17 18 19
Så kommer invändningen: därmed har man antytt, att orden riktar sig till en kategori, kanske till och med en socialgrupp. Men de gäller varje människa. De utgör Nya testamentets svar på straffdomen i början av det Gamla: Förbannad vare marken för din skull. Törne och tistel skall den bära. Du skall äta ditt bröd i ditt anletes svett. Det är till den ur paradiset utdrivna mänskligheten, som evangeliet vänder sig. Därför skall det lyda: Kommen till mig, I alle . . .
Vilken väg väljer man då? En medelväg finns inte. Om en kompromiss öppnar sig, är den en återvändsgränd. Det finns för många ställen, där man inte väljer ens en böjningsform utan att välja en innebörd. Där ligger den stora stilistiska svårigheten och faran. Vilket språk bibeln än för, blir det ett övertygelsens språk.
Det betyder, att vem man än väljer till översättare, ger man denne en mycket stor frihet. Men som alltid innebär stor frihet framför allt mycket stora krav på den som åtnjuter den. Det är betydligt enklare för den som skall ge sig i kast med uppgiften att ha ett utlagt rättesnöre — ett gammalt gott ord — att gå efter. Den som skall kunna anlita svenska språkets alla tillgångar i sin tolkning av den kristna trons urkunder måste vara en stilkonstnär av ovanliga mått, en man eller kvinna, som för sig själv kan levandegöra bibelns hela föreställningsvärld och därtill har en språklig uppfinningsförmåga, i stånd att återuppväcka gamla talesätt, där de behövs, tillgripa dagens, där de träffar prick, och skapa nya, där de är av nöden. En sådan bibelöversättning är en rik och hållbar gåva till det egna modersmålet, så som Martin Luthers, som Gustaf Vasas bibel och som den bibel engelsmännen uppkallat efter King James. Den goda bibelöversättningen är inte tidsenlig; den är epokgörande.
« Index