Ett leende i Tyrolen sida 8
Det är på andra områden som han i nyssnämnda triptyk intar ståndpunkter, för vilka han svarar själv. Till det märkliga hör vad han har att säga om skrattet. Kanske är det också det begärligaste. I själva verket är det häpnadsväckande, att i detta psykologiserande skede så ringa uppmärksamhet har ägnats två av de oförklarligaste och mest egenartat mänskliga av våra livsyttringar, åt gråtens outgrundlighet och skrattets gåta. Vi är enligt gängse åsikt en ändamålsbestämd organism, och till dess mest karakteristiska drag hör två så fysiologiskt inadekvata, så fullkomligt ändamålslösa reaktioner. Åt vad ger skrattet luft, och vad är tårarnas källa? Från senare tid finns bara två egentliga undersökningar av skrattets natur, Bergsons och Freuds. Jag minns dem svagt från studentåren. Den förres Le rire väckte en stillsam önskan att dess författare, åtminstone någon gång, i något annat sammanhang, hade dragit på munnen. Freud däremot kom mig att dra på mun, kanske orättvist och beroende på ett terminologiskt pedanteri, sällan överträffat ens på tysk botten, vars gravallvarliga komik obarmhärtigt underströks av ämnet. Koestlers teori är långt skarpsinnigare och vidsträcktare än dessas och framför allt helt originell.
Det var därför jag på värdshuset i Alpbach frågade honom varför han skrattade. Och den dödliga förolämpningen bestod i att han, enligt vad jag sa, i sin uppfattning av skrattet var behaviourist. Jag kunde inte sagt något värre. Åsikt efter åsikt har han lämnat bakom sig; hans ståndpunkt är att vara på väg, men behaviourismens ärkefiende har han varit från första stund. På bordet mellan oss hade jag alltså lagt ett saftigt stridsäpple.
Särskilt i modern amerikansk psykologi har behaviourismen, den mest maskinella människouppfattning som sett dagen sen La Mettrie skrev L’Homme Machine, fått en naturlig spridning jämförlig med maskrosens. Dess grundformel för det mänskliga beteendet anges med två initialer, S.R., Stimulus and Response. Den kan bibehållas på svenska: Signal och Reaktion. När yttervärlden slår ett nummer, ger den mänskliga apparaten ett automatiskt svar. Vi är alla Fröken Ur. Det är en psykologi, som inte kan förklara någon form av själslig verksamhet, inte ens uppkomsten av behaviourismen, hur ringa själsverksamhet denna än har krävt.
« Index