Bibelns språk och tidens sida 6
1 2 3 4 5 7 8 9 10 11 12 13 14 15 16 17 18 19 20
I det här fallet inverkar en sådan tolkning inte ett dugg på översättningens ordalydelse; vad som behövs är en förklaring av innebörden. Men det är ganska gott om liknelser, där man måste vara mycket exakt i beskrivningen av vad det gäller, för att bilden skall gå hem. En sådan är den välkända om en lapp av nytt tyg på gammalt kläde i Markus 2: 21; 1917 års översättning säger här: ”Ingen syr en lapp av okrympt tyg på en gammal mantel; om någon så gjorde skulle det isatta nya stycket riva bort ännu mer av den gamla manteln, och hålet skulle bliva värre.”
Nog går det att ana sig till vad det är fråga om, men en bild skall helst vara synlig, man skall se vid första ögonkastet vad den föreställer, och bibelkommittén försökte därför uttrycka samma sak på ett annat sätt: ”Ingen lagar ett gammalt plagg med en lapp av okrympt tyg. Om så sker, hämtar den nya lappen krympmån från det gamla tyget, och hålet blir värre.”
Orden om nytt vin på gamla läglar, som följer strax därefter, är ett exempel av samma slag. Läglar ingår inte i vårt husgeråd, men att det är frågan om ett sätt att förvara vin står ju klart för var och en. Att läglarna var gjorda av läder är kanske inte lika bekant, och det är det som det hänger på. Så länge lädret är nytt, är det elastiskt och töjer sig, när det utsättes för mycket av det jäsande vinet, men är det gammalt och förtorkat, spricker det, och både läglar och vin går till spillo, såsom bibelkommittén uttrycker saken. Alltså: nytt vin i nya läglar!
Beteckning och företeelse brukar följas åt i frekvens; det som sällan förekommer blir sällan nämnt. Och ordet ”lägel” är hos oss lika ovanligt och främmande som ett sådant förvaringsställe. Varför inte då i stället tillgripa ett uttryck, som varje människa kan förstå?
« Index